Vi körde transporter. Eh… Då körde vi för finska krigsmakten, va. Det var fram och tillbaka. Fram och tillbaka körde vi med grejer. Fram och tillbaka, fram och tillbaka.
Vi hämtade ju alltid varor och allt sådant där inne i Kemijärvi och tog fram det till de olika frontavsnitten. (Så) Kom vi in till Kemijärvi en gång, intill järnvägen där, skulle rasta… ehum, järnvägsspåret där… Va ju kartonger, stora som våra gamla brödkartonger – större! Med wellpapp. Och man var ju nyfiken på var sjutton det innehöll, de där.
Vi sprätta upp en sån där och hitta såna här…falukorvsringar…. Hehe… Dom var ju frusna förstås, dom var ju frusna. Men va fan, vi måste hitta på nåt att göra, så vi lyckads ta och knäcka en sån där ring och slå av på mitten. Så öppnade vi motorhuven. På den tiden då hade man ju…eh…. sexcylindriga Chevroletmotor och dom hade avgasstudsare som gick efter motorsidan och det var ju då avgasrören och det var ju då som att lägga in glödgad spis då va, så vi skaffade då trådar och grejer och la som skydd och så la vi på korven på avgasstudsarna och så stekte vi falukorven….och den…. Heheh…. Och det var den godaste falukorv…. Det är därför jag är så förtjust i falukorv! Jag älskar falukorv. Falukorv är min favoriträtt, faktiskt.
Och vilket frosseri det var då. Då hade vi kört i flera dagar och bara knaprat på hårt bröd, det var ju ont om mat som sjutton alltså. Maten kom ju aldrig fram, som vi skulle ha, den kom aldrig fram. Så att vi…. Det enda var hårt bröd.
Ja! Hehe. Så… Det var den godaste maten jag fått på många, många år.
Det glömmer jag aldrig.
Lyssna: mp3