Ja, jag minns nyansen på den där rosa påslakan, med små, små rutor. Det var när vi skulle fort, fort av godsvagnarna, som vi kördes med. När godsvagnarna stannade och man skulle fort ner, då var det mitt i natten och strålkastare lyste, hundar skällde och så skulle man fort, fort ställa sig i kön. Och det var så irrationella saker man hade med sig för man visste inte vart man är på väg.
Det ösregnade så jag tog påslakanet som låg där, för att skydda mig för regnet och tog det över huvudet. När min mamma med oss barn är på väg i kön och står framför honom som visade sig sen vara den grymt kände *Dr. Mengele som valde ut för olika experiment och arbete och allt möjligt – bara höger, vänster – som man då inte visste vad det betydde. Min mamma och små barnen, jag stod bakom henne, så pekade han efter mig också (att följa) efter mamma och barnen, men så drar han (dr. mengele) mig tillbaka och öppnar det här påslakanet, tittar rakt i ögonen på mig och visar åt andra hållet. Jag bara ville vända mig om och se vart tog min mamma och syskonen vägen och ja……man kan fråga sig om det där påslakanet räddade mig i det där ögonblicket för han blev nyfiken på vad som dolde sig inunder, jag vet inte….
För det visade sig så småningom vad ena sidan och andra sidan betydde. Den ena gick ju raka vägen till gaskammaren.
* Dr. Josef Mengele, även känd som “Dödsängeln” var en tysk nazistisk läkare, humangenetiker och människorättsbrottsling.
Lyssna: mp3