Välkommen till kungasläktens svarta får, som bor mitt ute i den Sörmländska vildmarken. Solen skiner, det är underbart alldeles….och som tur är inga ormar har vi, det är skönt.
Jo, jag har inte varit Guds bästa barn.
Ja, jag var väl på den tiden en playboy, ärligt talat. Som ung pojke. Med snabba bilar, tuffa brudar. Det var party jämt och ständigt, mycket champagne, det hörde ju till på den tiden. Diskoteken började komma upp också. Obekymrad. Det fanns allt: bilar, pengar, båtar. Det fanns allt att ta till, så man blev ju väldigt bortskämd, det erkänner jag att jag blev.
Och, det är väl det som delvis också har fördärvat mig. Jag har aldrig haft en bra… eller riktigt relation till pengar. Jag har aldrig….satt ett visst värde i pengar. Det jag har sagt: pengar är bra att ha! Men inte i fickan, inte under madrassen, utan det måste ut bland folket….
Nä, du vet när man är van att slösa på pengar…. Sen så står man där utan ett öre, man var ju tvungen att…
Du vet, första gången jag skulle gå till….till Soc. (för att få försörjningsstöd) då, det tog emot nåt så inåt. Att jag med namn och titel måste gå till Soc. Men de tyckte det var helt normalt och tyckte att det var bra att jag kom till dem. Men idag behövs det inte. Idag är det så att jag klarar av livet i alla fall. Du ser, jag lever ännu!
Lyssna: mp3