När vi flyttade till Sverige 1985 när jag var åtta år gammal och… då flyttade vi först till en liten håla i norra Sverige och sen ganska snabbt till Malmö. Och när vi kom till Malmö kändes det ganska viktigt att få kompisar och så och jag gick i en klass där av trettio elever var det bara sex tjejer och alla dom var nära kompisar och dom red… i stallet. Riktiga hästtjejer. Och jag fick följa med till stallet en gång, på nåder och ville väldigt, väldigt gärna börja rida. Men det funkade verkligen inte, jag var livrädd för hästarna och tyckte verkligen att det luktade skit där. Den här mysiga doften alla hade beskrivet… Det luktade pest därinne. Hatade det. Och så var massa konstiga ord om alla redskap och sån´t som förenade dem – och jag kunde ingenting. Och så började jag spela fotboll och det var roligt och då fick jag vara med killarna. Men tjejerna fick jag aldrig vara med.
Nån gång minns jag att tjejerna började prata om killar och då ville jag vara med och killar tyckte jag ju om, så då sa jag vem jag tyckte var snygg, men då skrek dom: Men du är ju lebb ju! Ja, för att jag inte tyckte om hästar tydligen och spelade fotboll. Hehe.
Jag fick tjejkompisar när jag fick en pojkvän som gick i 9:an. Då blev jag plötsligt häftig, för att jag hade en pojkvän. Då var det precis som om jag steg upp i graderna, för att jag fick en pojkvän. Det var som att man blev bekräftad på något sätt, att det var någon som ville ha en och då va man någon.
Lyssna: mp3