Just nu befinner vi oss i mitt vardagsrum, i min lägenhet. Där har du en sparv. Hästar, Hello Kitty… Alltså, jag har alltid varit väldigt förtjust i kitsch.
Pelargonier är viktiga. Pelargonier påminner väldigt mycket om min mormor och Lejongap är såhär min favoritblomma, så dom försöker jag alltid ha.
Eh, Tina Turners självbiografi såklart, eftersom hon varit en stor inspirationskälla, men också såhär filmer, mest transfilmer, eftersom jag tycker det viktigt att ha dom synliga.
Tina Turner var såhär min mammas idol och den musiken jag växte upp med.
Och sen så tyckte jag att hennes iscensättning av kvinnligheten var väldigt såhär tilltalande. Hon hade liksom korta klänningar, väldigt maskulin framtoning på en massa sätt, men samtidigt så var hon liksom kvinna och inte ifrågasatt i det. Liksom hela det här med peruken, med klackarna…. Alltså hela det här som går att ta av och som verkligen är såhär…väldigt uppenbart att det här är något hon gör på scen och samtidigt hade hon ju en såhär tragisk bakgrund…som hon väldigt öppet har delat med sig, men också rest sig ifrån och gått vidare.
Och det jag kanske mest tycker är såhär att… När jag växte upp så va jag….Så växte jag ju upp med två icke svenska föräldrar i en såhär svensk miljö och…Tina var ju inte vit och stod ju ut på nåt så tydligt sätt, men det var ju ändå väldigt få som låtsades om det, eller som påpekade kring det. Eh… Och på nåt sätt var det såhär ett fint sätt att se att det går att vara annorlunda, men ändå accepterad.
Lyssna: mp3