Den elektroniska musiken den… Det känns som om den får mig att leva, litegrann.
Den gör mig lycklig liksom. Den får blodet att pumpa runt i min kropp, litegrann. Jag får ju gåshud bara nu, när vi pratar om det… Nämen…
När jag var lite yngre spelade jag ganska mycket tv-spel och i de här tv-spelen så var det ganska hård musik, det var bland annat musik från Chemical Brothers och eh ja, Sasha – alla de här gamla härliga människorna… och då började jag ändå tycka om dom låtarna och liksom ja, lyssna på dom utanför tv-spelandet också. Och sen när jag flyttade till L.A 2006 så råkade jag hamna på en ganska stor houseklubb och från den kvällen var jag nog där varje helg i två och ett halvt år.
Jag hade faktiskt på mig…en sån Pippi-gul, lite tunnare, klänning och så minns jag att jag hade utsläppt hår och jag stod där och var så himla lycklig just den kvällen när jag stod där och dansade. Så var det nå´n som tog ett kort på mig och la sen upp på Facebook och där blev jag beskriven som…att jag såg ut som nå´n slags ängel, bara för att jag så lycklig och hade den här fina klänningen som liksom svajade i mina rörelser.
Ja, alltså du det är mycket tårar, från folk, hahaha. För att man blir så himla upprymd, man blir så excited, du har så mycket adrenalin som pumpar runt i dina ådror liksom. Du blir…. Ja, jag spänner ju händerna bara jag pratar om det.
Men jag springer ju inte omkring liksom med byxor med fransar på men definitivt jagar jag ju festerna till the end of the earth, liksom.
Lyssna: mp3