– Jag kommer ju från Växjö då, det är ju en stad där man gärna vill ha körkort, så jag jobbade ju ganska hårt för att få körkort med en gång när jag hade fyllt arton och jag var väldigt, väldigt stolt. Jag hade lånat min mammas lilla röda Peugeot och jag och min dåvarande partner sätter oss i bilen, för vi ska åka på en konsert, Lars Winnerbäck, som då var min stora idol och som jag hade fått honom att börja gilla också.
Vi åker i den här bilen och ska på den här konserten och han börjar klaga på hur jag kör.
Han… Jag tror han tyckte jag körde för nära kanten, vägkanten. Eh… Men det hade jag fått lära mig, så vitt jag vet, var bra och plötsligt säger han: din jävla fitta, hur fan kör du?
Och jag tvärnitar.
Jag minns verkligen att jag hade liksom lärt mig hur man ska tvärnita, på körskolan, men jag hade aldrig gjort det, så det är liksom såhär: kopplingen och bromsen, total tvärnit, så att det blir liksom spår, i princip, i asfalten. Och han bara: Vad gör du?
Och jag vänder bilen och så säger jag: Det är verkligen, verkligen slut.
Bara känner att jag aldrig vill göra något mer med den här personen.
Men det var liksom… Som att… Vi hade alltså varit tillsammans i säkert tre år och jag vet att jag hade tänkt på det under senaste året, att han liksom hade varit ganska hård mot sin mamma, att han hade sagt saker till henne som…som… kanske inte din jävla fitta men liksom, sagt såhär hårda ord kring henne och att jag hade sagt till honom flera gånger såhär ba: Du ska inte prata så om din mamma! Och så vet jag också att jag hade använt argumentet att: en dag kommer du säga så till mig.
Så det var liksom som att jag plötsligt… Jag förstod såhär att det här kommer hända igen.
Det där har jag aldrig tvivlat på. Jag känner mig jättestärkt varje gång jag tänker på det här minnet.
Lyssna: mp3